Det är inte alltid lätt att vara Uppsalalover
Jag skriver bara positiva grejer och brinner för att berätta för alla som vill (och även de som inte vill) höra hur fantastiskt Uppsala är. Hur bra alla som bor här är och hur mycket roligt och spännande man kan ägna sig åt just precis i den här staden.
Ibland kan det bli lite svårt …
När världens ögon vänder sig hit av anledningar man som Uppsalalover inte är svinstolt över så kan mantrat om Linné, Domkyrkan, våra universitet, idrotten, kulturen, vår vackra arkitektur och allt annat härligt ha en tendens att låta lite ihåligt.
Men jag tjatar på.
Som en galning.
För om man tappar förmågan att se det goda, då är det kört.
Tror jag.
Jag lever inte alltid som jag lär. När någon tar sig friheten att skjuta folk i Sverigetröjor på öppen gata i Bryssel, när det står klart att en 16-åring åtalas för tre mord i Sverige och när jag ser alla bilar stoppas och genomsökas av polisen på E4 in mot stan, då blir man ju hopplöst lessen. Uppgiven till och med. Jag funderar på djupet. Undrar om det är värt det. Om jag verkligen ska gå upp och kötta vidare nästa morgon.
Men valet är ändå lätt. Jag tror stenhårt på att det är just nu vi behöver ljusglimtarna och påminnelserna om allt det positiva som mest.
Jag pratade med min man i morse, han ger mig kraften på något vis. Jag berättade hur orimligt glad jag blev när jag stack ner handen i min röriga handväska och fick tag på bilnyckeln direkt. Inget rotande, inte som de där dagarna när man svärande tvingas hälla ut precis allt innan nyckelhelvetet kommer fram.
Jag spar på sådan braighet. När nyckeln bara finns där. När man har gröna vågen genom alla korsningar på väg till mötet, när solen skiner på orangea höstlöv och när min kompis Kaija har bokat ett möte sprängfyllt av inspiration. Jag spar dem i magen där känslan finns till de dagarna av handväskkaos, köer i trafiken, trötta möten och regn.
Det är banalt men ack så viktigt, att fokusera på flytet.
Och ibland är det svårt. Och det är då det blir ännu viktigare. Att ta fram det goda, påminnas om det roliga. Att hjälpa varandra att känna stoltheten över vår fina stad.
Man får vara uppgiven och trött, man inte alltid. Växeldra – om någon i din närhet är låg så är det kanske din tur att kötta på. Påminn hen om det goda. Sprid den positiva känslan som du sparat i din mage.
Just nu är det nog viktigare än någonsin.
Puss & Kram/Susanna
