En håll(bar)plats i Uppsala – vårt gemensamma vardagsrum
Att sitta helt själv, omgiven av ett mjukt sorl av samtal, ger mig en behaglig frid där mina tankar kan flöda fritt. Därför älskar jag att sitta på caféer och i hotellens lounger med min dator.
Samtidigt kan man fundera över hur vi faktiskt utnyttjar alla fastigheter. Villor, lägenheter, kontor, butiker, fabriker, hotell, fritidshus, caféer, restauranger, konferensanläggningar, teatrar, scener, museum, shoppinggallerior gallerier, lager. Jag kommer ihåg när jag var mammaledig och promenerade genom villaområden som var helt tomma på dagtid. Eller när jag besökte semesterorter under lågsäsong. Så många vackra fastigheter som står helt oanvända.
Enligt Metry krävs det 7,3 kg koldioxidutsläpp per kvadratmeter och år för att värma upp svenska fastigheter.
I vissa länder bor familjen på sin arbetsplats. På dagen är det en blomstrande butik full med kunder och på kvällen ställer man om till ett boende för middag, gemenskap och sömn. Tack vare Covid-19 är det många i Sverige som nu har sitt kontor hemma. Vi måste fråga oss hur vi kan använda vårt fastighetsbestånd på ett smartare sätt. Ju färre kvadratmeter som står tomma och inte används, desto bättre. Vi behöver alltså tänka nytt kring hur vi använder samhällets gemensamma kvadratmeter.
Min slutsats är att vi borde bo på mindre yta, arbeta och umgås mer i vårt gemensamma vardagsrum i staden. Då spar vi koldioxidutsläpp, hyreskostnader, gynnar det lokala näringslivet i city och får njuta av ett av härligt sorl av stimmiga samtal där tankarna får flyga fritt.
Pia Anderson, programledare Uppsala:2030
