Nu är jag redo för Uppsalahösten!
Jag har just landat i vardagen efter en helt magisk helg tillsammans med mina äldsta bästisar.
Vi är ett gäng på fem som har hängt ihop länge, några redan sedan lågstadieåldern. Vi har växt upp i det lilla samhället, spelat handboll och fotboll med det lokala, inte alltid helt framgångsrika, laget. Vi har gått på skoldiskon och druckit häxblandning ut sirapsflaska. Vi har varit konkurrenter i danstävlingar hemma på vardagsrumsgolv, hånglat runt i bygdegårdar, gått olika vägar på gymnasium och ut i världen. Vi har gift oss och några har skilt sig. Tillsammans har vi 11 barn. Vi skulle kunna ha spridits för vinden och kanske setts på någon stel återträff om någon orkat arrangera en sådan, men så blev det inte. För när det kommer till kritan så är det vi. Vi hänger ihop.
I helgen drog vi till Leksand. Mys vid brasan, bad i Siljan, bastu, god mat och dryck, promenader, svampplockning, spel, babbel och bubbel på agendan.
Så enkelt egentligen. Och så vansinnigt uppfriskande. När vi ses faller vi tillbaka i våra gamla roller lite. Jag är ganska tyst och myser. Lagar maten. Precis som jag vill ha det. Utan att be om lov eller ursäkt. Utan att göra sig till eller hålla in magen.
Träningsresor och Yogaretreat i all ära, men en bilresa till en stuga i Dalarna fungerar precis lika bra. Att åka bort gör alltid att man uppskattar hemma mer. Nu ska jag ta mig an Uppsalahösten med hull och hår. Det är skönt att vara hemma också …
Puss & Kram/Susanna
