Krönika

Susanna Lans

Vill du ha en grymt bra stad eller inte?

Världen må vara lite upp och ner ibland och det är inte alltid lätt att vara människa – det vet vi.
Men att vara Uppsalalover är inte så svårt …

Jag filar just nu på en lista med 100 saker som är bra med Uppsala. Jag gör det med ojämna mellanrum. För att jag ju med en dåres envishet vill berätta för dem som inte begriper: Att Uppsala är en fantastisk plats som vi ska vara stolta över. Och lite för att jag då och då behöver påminna mig själv om den saken.

För ibland glömmer man. Att det finns precis hur mycket som helst att göra här. Att vi kan äta mat på stjärnkrogar utan att ta tåget till någon huvudstad. Att man kan kolla elitidrott och ta cykeln till arenan. Att artisterna vi ser på tv kommer hit.

Och vi kan alla bidra. De flesta av oss arrangerar inte konserter, eller sätter upp teatrar med tunga namn. Vi är inte ens i närheten av att få några stjärnor för vår matlagning.
Men vi kan välja Uppsala. När vi trycker den här tidningen så gör vi det på ett lokalt familjeföretag i Uppsala. Det är mycket billigare i både Estland och Sundsvall, men vi väljer.
För vi tror stenhårt på att stötta vår egen stad. För en blomstrande framtid där både vi och våra barn kan jobba och må bra.
En stad att vara lite mallig över …

Och alla kan välja. Anlita en lokal hantverkare när du behöver. Köp dina julklappar i butiker i Uppsala, eller beställ på nätet från butiker i Uppsala. Ge bort Pelle Svanslösgrejer till barn från andra städer. Drick bärs från något av våra lokala bryggerier och köp en supporterhalsduk från valfritt Uppsalalag.

5 dec 2022


Fuska inte i svampskogen

En av alla miljoner grejer som är finfint med Uppsala är att naturen är nära. Fast vi kallar Uppsala storstad kan alla som bor här kila ut i skogen och plocka hem lite av skogens guld så här års.

För många är det lika nära till svampskogen som till frukt- och grönt-avdelningen i närmaste mataffär. För andra snackar vi en par busspling bort.
Och det är for free. Möjligen kostar det en bussbiljett för en del. I matbutiken kostar just nu trattkantareller runt 250 kronor kilot, men färskare än godingarna du får med dig i korgen hem från skogen går inte att uppbringa.
Dessutom får du motion och frisk luft – ja herregud – ut i skogen med er!

Jag älskar att plocka svamp.
 Har gjort det sedan jag var liten parvel. Jag gick en halvmeter bakom pappa och fick snabbt lära mig att man måste vara tyst i svampskogen. För annars skrämmer man bort alla svampkompisar. Det var när jag tog med min egen femåring ut på svampjakt som polletten trillade ner. Femåringar som pajar lugnet i skogen kan vara sjukt jobbiga!
Min dotter tror nog fortfarande, 13 år senare att man kan skrämma bort de små hattarna i mossan om man inte är tyst.
Jag låter henne tro det …

Det finns en hel del annat
 man bör ha kläm på i svampskogen. Det där med att vara tyst gäller alla. Att föra ett jävla liv i naturen är rent generellt förbjudet tänker jag.

Håll reda på varandra.
 I min familj hoar vi. Ett diskret ho-ho om man undrar var kompisarna är. Ett tillbaka-ho-ho räcker som svar.

Att hälsa om du möter någon är trevligt. Men det råder ju en viss konkurrens där ute svampdjungeln. Häromdagen tog jag en tur till ett av mina ställen – det som farmor visade mig när jag var parvel. Där det alltid, alltid finns svamp. Chocken över att möta en dam precis där har fortfarande inte lagt sig. Hon liksom strök omkring. Sakta, sakta. Så jag cirkulerade. I vida ringar runt farmors ställe. Damen var såååå låååångsam. Och jag vet att hon såg mig. Sådant känns i magen. Jag var till slut tvungen att ge upp. Googlemöte kallade.
Senare samma dag gick jag tillbaka. Hon hade inte hittat svampen. Sanna vs okänd dam 1-0!
Ordningen återställd.

Jag lärde mig tidigt att det fanns högerdojjor i skogen. Oätliga svampar som man får sparka omkull. En rätt tveksam företeelse som jag inte fört vidare. Men att överhuvudtaget ha sönder svamp som du inte tänker ta hem är huvudlöst. Bara för att du inte vet hur en blodriska ska tillagas så kanske någon annan vill ha den. Maskätna har egna regler. Dem får man så klart kassera på plats.
Vill du få din femårig att tycka om att plocka svamp så låt det unga livet hitta mängder. Råka gå förbi värsta stället när de små fötterna tassar tyst en halvmeter bakom dig.

Sen har vi det här med små svampar, sådana som skulle må bra av att stå kvar en vecka eller två. Hur gör man där? Plockar minivarianter eller låter stå och hoppas att ingen annan hinner före? I min värld finns ingen regel, men jag vet hur svårt det är att låta dem vara. Och hur svårt det är att hitta tillbaka efter ett par veckor.
För all form av GPS markeringar och sådant är icke okej! Svampplockning är en sport. Och i sport fuskar vi inte.

7 okt 2022


Kräv julbord på jobbet!

Julfest på jobbet kan vara ett äventyr. Och det finns ingen ursäkt att ställa in i år.

 

Snart är det dags – att julmyyyysa. Tända ljus, burra in oss under filtar och äta obeskrivliga mängder godis, titta på samma filmer som förra året, lyssna på plågsamt mycket julmusik och äta samma mat som vi alltid äter till storhelger. Sill, Jansson, lax, köttbullar, rödbetssallad, prinskorv och skinka. Ja, till och med sådant som grönkål känns rätt och riktigt.
Jag lägger in sill, sen blir jag lite trött innan jul. Att beställa hem käket är en ovanligt fiffig idé. Hela julbordet eller delar. Skippa stressen i år, dela på notan och ägna dig åt andra saker än att laga mat den 23 december. Tänd ljus, burra in dig under en filt och ät obeskrivliga mängder godis, till exempel.

Det fanns en tid då jag gick på stora julfester med jobbet. Då när jag hade ett ”riktigt” jobb med många arbetskamrater. Det var kul!
Julfesten på jobbet var ju alltid ett äventyr i sig – på många olika sätt. Men också den enda gången då nästan alla deltog, då man hamnade bredvid någon man inte pratat så mycket med innan och då man kände sig som ett enda stort lag.

Under de senaste två åren har det varit lite sisådär med julbordfirandet ute på lokal i Uppsala. Krisigt för några restauranger. Alldeles dötrist, långtråkigt och värdo för många som har jobbets julfest så topp 3 av fester under året.
Så nu är det dags för comeback. Lyssna inte på mellanchefer som mumlar om smittspridning – ordet som inte existerade på buffén 2017. Då vi delade bestick, trängdes i köer och aldrig bangade en fest för en liten förkylning. Det var gissningsvis farligare då – innan vi blev medvetna.
Kanske kommer pengakortet upp. Någon hävdar att ni inte har råd och föreslår att ni sätter in en summa till välgörande ändamål i stället.  Eh … finns det något mer välgörande ändamål än att bjuda sin personal på kalas med god mat? Där de pratar med folk de knappt har sagt hej till innan? Där de känner sig som ett enda stort lag?

Kräv julfest med riktig julmat! Det gör jag. Har just mejlat min kompanjon Lotta. Jag tror att hon kommer att säga ja …

3 okt 2022


Det är dags för en tjejhelg i Uppsala

Mitt tjejgäng, vi kan kalla dem 5-stars, har varit runt hela världen på helgresor. Snart är det banne mig dags för hemmaplan.

Mina barndomsvänner och jag åker på helgweekends med ojämna mellanrum. Vi har varit i New York, Palma, Madrid, Lissabon, Krakow. Stockholm, Göteborg och Leksand – bland annat.
Det är alltid magiskt – det händer något när man umgås med gänget man varit bästis med sen man var 6 år. Vi blir lite som vi var, och vi bråkar aldrig. Jag har alltid ont i magen av skratt efteråt.
Jag känner mig som ny!

Men helgen i Uppsala har inte slagit igenom än …
Vi gillar att strosa, fika, ta nån drink och äta god mat. Att hänga helt enkelt. Vi är inte så svåra. Men vi har varit på flamenco i Madrid, kollat Zlatan på San Siro, på Danny Saucedo-konsert och nästan, nästan på Formel 1 …
Jag kan inte se någon anledning till att vi INTE skulle boka Uppsala nästa gång. Här finns ju allt vi behöver liksom.
Hotell är en baggis, det finns ju massor av alternativ. Lyxigt, mysigt, stort. Med och utan spa.
Restauranger är ju inte heller svårt. Uppsala har flera omnämnanden i White Guide. Bara att välja.
Fika – samma sak.
Drinkar, ja jösses. Takbar? Finnes! Mysiga pubar? Japp.
Evenemang vimlar det av.

Typiska uppsalienska saker som elitinnebandy, Pelle Svanslös eller en vandring i Vasaborgen kan pigga upp även de mest luttrade 50-plusgäng.
Vill man kolla in historiska hisnande byggnader så har vi som bekant en kyrka som övriga världen tar en tur hit enkom för att se. Bland annat.
Shopping? Läs här!

9 sept 2022


Vår Uppsalavecka börjar ta form

En sommarvecka om året. I år 18-24 juli. En vecka då vi bjuder hit våra vänner i stället för att åka bort. Hela veckan eller ett par dagar. Du bestämmer själv.

Tanken är att vi ska visa upp Uppsala i alla sin sommarprakt – tillsammans. För den är inte att leka med. Prakten alltså. Och då snackar vi inte bara blomster, domkyrka och slott. Det finns ju så mycket mer.

Vi som ligger bakom Heja Uppsala – Charlotte Hörngren och jag – föregår så klart med så gott exempel som vi bara kan och går all in. Vi har konstrunda, picknick, konserter och en och annan varm sommarkväll på uteservering spikat. Vi kommer att strosa längs Fyrisån. Dricka kylda drycker i solen. Ta en glass eller två. Vi har bokat några möten inne i stan, bland annat ska vi träffa en Uppsalagoding inför kommande magasin.
Peppen har banne mig infunnit sig!

Det finns inget program, ingen biljett och verkligen inga måsten. Men gillar man Uppsala och vill att vår stad ska må fint så är det här ett tillfälle att visa det. För om många stannar i stan samtidigt, bjuder hit sina vänner och tar med dem på museum, krogen, caféer, slott och domkyrka. Ja – då blir det ju extra bra, tänker vi.
Eller ta bara en långsam promenad genom staden, kanske en sväng i Stadsträdgården och gå på någon konsert eller utställning. Vill du ta med vännerna på bäversafari, dans, en ångtågstur eller en vandring på taket på Uppsala slott så går ju det fint.
Det finns hur mycket som helst att göra. Kolla in vår kalender för tips.

Drömmen är så klart att alla sommarens veckor ska vara Uppsalaveckor – att det är hit man åker på semester. Vi är många som redan har fattat och vi blir fler och fler.
Nu köööör vi – tillsammans!

13 juli 2022


Uppsalaveckan – skriv in i filofaxen!

Uppsalaveckan föddes som idé för ganska många år sedan. Tänk om alla kunde samlas i Sommaruppsala – åtminstone en vecka om året?

Att Uppsala dör under sommaren är inte längre sant. Nu för tiden stänger inte restauranger som bryr sig om sin stad under semesterperioden, och butiksägare som fattat poängen håller öppet.
I dag finns caféer, foodtrucks och barer som lever upp under solen och man kan sitta ute och umgås mest överallt.
Vi har en Stadsträdgård där det är utomhuskonserter flera gånger i veckan och elitlag som spelar fotboll i centrala staden.

Men kanske, kanske lider vi lite av den tiden då det inte var så. Kanske, kanske flyr någon staden om sommaren av gammal vana? Det får vara slut med det nu!
Därför finns en vecka som vi valt att kalla Uppsalaveckan. Under vecka 29, mellan 18 och 24 juli föreslår vi att vi stannar hemma. Bjuder hit våra vänner och släktingar. Tar en sväng på stan, utforskar nya restauranger, hoppar på en båt som glider fram längs Fyrisån och går på konserter. Det är ett ypperligt tillfälle att visa släkten Domkyrkan, Linnéträdgården och Gamla Uppsala och allt annat vi tror oss ha stenkoll på.
Kanske upptäcker du något själv?

Jag ska gå på Konstrunda och Hoffmeastro. Jag och min kompis Lotta brukar gå all in och beta av allt vi kan komma på under Uppsalaveckan. Häng med!
För om vi börjar med en vecka, då alla hänger i Sommaruppsala samtidigt så blir det lite drag. Drömmen är så klart att alla veckor under sommaren ska vara Uppsalaveckor, men vi börjar så här. Vecka 29: Skriv in det i filofaxen!

15 juni 2022


Sista april är ett ypperligt läge för oss Uppsalalovers

Det har aldrig varit mer upplagt för fest! Uppsalas nationaldag närmar sig. Vädret ser än så länge lovande ut. Vi får umgås hur vi vill, det är okej att både kramas och att stå nära igen. Hell, det är till och med okej att okynneshångla lite om man är lagd åt det hållet …

Uppsala är världsbäst på många saker. Att fira sista april är en av dem. För ingen annanstans firas det som här. Det vankas champagnefrukostar, silluncher, trängsel på gator, torg och i parker. Vi är så pepp på mösspåtaging, champagnegalopper, forsränning och varannan vatten att vi knappt vet vad vi ska ta oss till. Redo? Jajamenn. Överladdade? Möjligen …

Jag ser ett ypperligt tillfälle att vara snälla, hjälpsamma, trevliga, tillmötesgående och glada. Passa på att vara ambassadörer för världens bästa stad när så många utsocknes kommer på besök. Försök få tonåringen från Södertälje att komma hem och berätta för familjen att just i Uppsala bor det jättesnälla och trevliga människor. Busschaufförerna säger hej och bjuder på ett leende. Polisen är sträng, rättvis och god.
Jag drömmer om att barnfamiljen som är på besök i Uppsala city på sista april gärna kommer tillbaka nästa år, att de tar med sig allt det glada och härliga och berättar för sina vänner hemma i … säg Linköping. Kanske får de med grannfamiljen hit 2023.

Ja, det kommer att finnas överförfriskade tonåringar, vuxna med för den delen, på stan. Ja, det kommer förmodligen bli enstaka bråk, någon gör slut, och någon annan kommer att gråta. Och en hel massa människor kommer att sjunga, springa i backe, ha picknick med härliga kompisar, kramas, pussas, dansa och uppleva det allra härligaste välkomnandet av våren man kan tänka sig. På precis rätt plats – i Uppsala.
För en snart 50-tant som jag går det numera ganska lugnt till. Lunch med fina vänner där det finns både bord och stolar står på agendan. Jag har firat den här dagen i Uppsala i 35 år. Jag har också lärt mig en hel del sedan första gången.

Här är mina tips

  • Håll reda på varandra. Det är lätt att komma bort eller att hamna fel. Ta hand om dina vänner och dig själv. Riskera aldrig att vakna upp på söndag utan att veta säkert att dina fina kompisar kom hem ordentligt.
  • Drick varannan vatten. Så himla självklart en lång festdag som denna, men förvånansvärt få kommer ihåg det. Det finns dock en fruktansvärt dålig grej med det. Man måste pinka oftare och det är ju banne mig inget enkelt projekt när tusentals människor är på samma plats. Enklast är således att skippa varannan dryck rakt igenom.
  • Planera. När staden invaderas slutar mobilnätet att fungera. Det är sedan gammalt och något en smart firare tar med i beräkningen. Du kan helt enkelt inte räkna med att ringa runt och styra när du väl är ute i vimlet.
  • Ät! En trött varmkorv är ingen gourmetmåltid, men det är inte poängen. Mat i magen får dig att må bättre både under och efter kalaset.
  • Gå. Att cykla i stadskärnan är en urusel idé. Parkera cykeln strax utanför city om du inte har gångavstånd hem. Taxin har någon annan redan tagit.
  • Sätt på dig bra dojjor. Undvik att vingla omkring i högklackat eller i sprillans nya pjuck en sådan här dag. Rent generellt är mitt tips: Om du ska trängas med folk så ser ingen längre ner än till bröstkorgen. Hur du ser ut om fötterna har alltså ingen som helst betydelse. Men att gå hem i high heels över kullerstenar efter en svettig danseftermiddag är direkt plågsamt.
  • Ta det lugnt. Det tar minst dubbelt så lång tid att ta dig genom stan 30 april. Var ute i god tid.
  • Ta med en jacka. Ja, vi firar våren. Det betyder inte att det kommer att vara varmt. Vi är fortfarande i Sverige.

25 april 2022


Bandyfrukosten är den bästa festen

Pytt i panna, bärs och kanske en liten Jägerrackare – trevligt i all sin enkelhet. Levla sedan upp till en solig inramning av folkfest i hela Uppsala city. Fortfarande enkelt – men då har vi plötsligt ett alldeles vansinnigt trevligt kalas! Nu snackar vi Bandyfrukost. Som bara Uppsala kan leverera!

Jag har varit på många bandyfinaler på Studenternas, men ska jag vara helt ärlig har jag varit på snäppet fler bandyfrukostar. Det har hänt att frukosten varit fokus och att bandymatchen hamnat i kläm framåt eftermiddagen. Sådan är jag.

Jag är inget superfan av just Pytt i panna. Och på äldre dagar – inte heller av öl. Men just när det vankas bandyfinal på Studenternas känns ju det som det enda rätta. Jägerrackaren tas endast en gång om året och det är då.
Jag har varit på officiell tillställning bland gubbar och damer på vårt rosa slott. Jag har varit på krogar av både finare och mindre finare sort och en gång åkte jag hem till ett okänt gäng herrar som firat bandyfrukost enligt konstens alla regler tillsammans i en herrans massa år. Det var något slags uppdrag som skulle mynna ut i en blogg. Det var en av de allra roligaste dagarna i mitt liv.  Jag minns inte riktigt vilket år det var och inte heller vem som vann själva finalen. Gissningsvis kom Hammarby tvåa …
Men frukosten minns jag glasklart!

Det var lite vingligt på bandyfestfronten ett tag när någon fick för sig att den skulle kunna bo i Solna. Så klart en helt befängd idé och det rättade ju till sig snabbt. Och nu är allt som sig bör igen.
Bandyfrukost med vännerna borde stå i alla Uppsalalovers filofax på datumet 19 mars strax under Josef och Josefina. Hemma eller ute på lokal, på ett slott eller ett hak. Pytten ska i!
För Bandyfrukost är en kär Uppsalatradition, vi har inte jättemånga sådana och de vi har tycker i alla fall jag att vi ska värna om.

4 mars 2022


I dag är det superläge att vara lite kärleksfull

I dag är dagen då vi uppmärksammar alla våra hjärtan. Det köps rosor, bjuds på romantiska middagar och vi äter samma choklad som vanliga dagar, fast just i dag är de förpackade i rosa folie och formade som små hjärtan.

Någon blir säkert friad till, romantiken flödar och via våra sociala mediekanaler får vi veta hur älskade många av våra vänner är.
De som inte får rosor ligger lågt.
Det är naturligtvis super att vi uppmärksammar våra romantiska kärlekar lite extra en dag om året.

I min familj är det lite random, vi glömmer ibland och ger hjärtechoklad ibland. Jag är mer lagd åt det första exemplet. Min make är bättre på chokladinköpen.
Men låt oss tänka till här. Det kryllar ju av hjärtan därute. Det kryllar för övrigt av folk vi inte ens känner också, och de allra flesta av dem är nog riktigt goda och snälla och kärleksfulla.

Just i dag är det världshistoriskt jävla skitväder ute, det gör oss icke glada. Så därför är det ju ett perfekt tillfälle att sprida lite love överallt. Ge busschauffören ett leende (jo, du som är just busschaufför kan ge tillbakakaka också – hela dagen)
Köp hjärtechoklad till receptionisten på kontoret, köp kaffe till en hemlös, hälsa på folk du möter. Kanske ska du till och med drista dig till att tala om att Elsa på HR har en fin tröja?

Och det fiffiga i just detta är att, visst busschauffören blir säker uppiggad, folk gillar att bli hälsade på och Elsa kommer att le när hon halkar hem i snömodden framåt kvällen. Men DU kommer att känna dig som Stålmannen. För det är inte svårare än så att pigga upp en dag med världshistoriskt jävla skitväder. Oavsett datum.

Kärlek/Susanna Lans

14 februari 2022


Gör 9/2 till allmän flaggdag!

Så kom då dagen. Dagen D. Glädjedagen. Dagen då restriktionerna kring Covid släpps. Dagen då vi kan gå lite bananas igen. Om vi är lagda åt det hållet …

Lägg 9 februari 2022 på minnet. För det är i dag vi kan starta tåget mot det vi brukar kalla det normala. För det är i dag som det är den allra första restriktionsfrihetens dag! DET är något att skryta om för barnbarnen …
I dag får vi kramas igen. Vi får åka hiss med okända och det är okej att gå ut och äta middag med alla sina kompisar, vi behöver inte längre välja våra sju favoriter.
Halleluja!

Vi kommer fortfarande sprida vanlig bonnsnuva, kanske en och annan magsjuka, men det närmar sig vanligheten igen och dit hör ju lite gambling med vanliga virus och basilusker.
Kanske har vi lärt oss något. Kanske att man ska tvaga händerna ordentligt även när man är stor (våra kids lär sig just sådant på föris nuförtiden oavsett pandemi eller ickepandemi).
Och vi veeeeet att det fortfarande är pandemi och att vi ska ta det försiktigt, vi veeeeeeet att det finns de som är i riskgrupp och några som inte tagit sitt vaccin. Jag har lydigt tagit mina sprutor, jag har haft covid och jag är allmänt kry. Så jag tänker fira. Med ett glas på krog, lunch med vänner och so on …
För jag vill ha flaggor på bussar den 9 februari i många år framåt. Jag vill att vi skriver in den 9 februari i historieboken. Restriktionsfrihetens dag!

I  min värld är den nu vi har världens chans! Fönstret för visa upp ett ännu bättre Uppsala är vidöppet. Det är nu vi ska ösa på. Vi ska inte gå tillbaka till januari 2020, vi ska öka. För jag utgår ifrån att vi är redo, vi har haft massor av tid på oss att mobilisera för den här dagen. Att planera, att smida planer.
Vi på Heja Uppsala öser på med evenemangtips, vi berättar att Uppsala är staden dit man åker, där man lägger konferenser och evenemang och att vi är så jäkla redo!
För det är vi väl?

Puss & Kram. Var rädda som varandra

9 feb 2022


SOM jag längtar efter en dagdojja!

Man vaknar upp, kollar senaste nytt på telefonen, man bli bländad när skärmen öppnas eftersom det är vinter och becksvart ute. Jag bor vid ett litet fult träsk fullt av fåglar och de för ett jävla liv! Nyhetssajtena toppas av senaste coronahelvetenyheter och jag vill mest av allt somna om ett halvår eller två.

Skrollar Facebook och ser att flera restauranger i Uppsala flaggar för utökade öppettider på dagtid om helgerna framöver. Jag ser inlägg om tipsy tea, brunch med immiga glas på bilderna, långluncherbjudanden som kan få vilket tjejgäng som helst att gå i spinn. Jag inser att det vankas dagdojja!
SOM jag älskar dagdojjor!

Jag drömmer mig bort till långa lördagseftermiddagar med flickorna runt stora bord, men bubblor i glas, fniss, skvaller och skratt som gör magmusklerna ömma när det fortfarande är ljust ute.
Dagar som rundas av lagom till På spåren med familjen.
Dagdojjedagar, då de är som bäst!

Plötsligt skiner solen utanför. Tror banne mig att fåglarna kvittrar så där ystert och härligt som bara en miljard småfåglar kan om våren. Sade jag att jag bor vid en vacker stor fågelsjö?

25 jan 2022


2021 var ett positivt år!

Inför 2021 önskade jag att allt skulle bli som vanligt, att man kunde kramas lite hur som helst med kreti och pleti, att trängas vid varma bardiskar igen. Nu blev det inte riktigt så … Man skulle kunna skriva en krönika om skitåret som passerat, men varför skulle man det?

Det finns tusentals saker att glädjas åt, att vara stolt över och som ger oss Uppsalalovers all anledning att sträcka på oss, och att peka fula fingret åt det som förr bara var en blaskig bärs.
För det händer mycket positivt i Uppsala. Vi får fina utnämningar som Årets klimatstad, Årets cykelkommun och Årets Fair Trade city. Bäst i Sverige är inget man viftar bort.

Uppsala City blir bara bättre och bättre. Forumtorgets uppsving gör mig glad mest hela tiden, äntligen är södra delen av gågata klar, fin och trevlig. Vi har fått en väggmålning av Uppsalas mest kända par i Påvel Snickares gränd.

Under året har flera caféer, barer och restauranger valt att satsa trots att branschens kurva onekligen har sett lite vissen ut.
Några exempel: Populära Puben på S:t Olofsgatan ökade och öppnade klubb i källaren och äntligen öppnade tyska puben Alt Berlin tvärs över gatan. Feskarn skaffade ett syskon och vips såg Slaktarn dagens ljus. Blue American Bistro och Golden Nights, båda på Drottninggatan, har öppnat och riktar sig till den lite mer mogna publiken.
Restaurang Che blev ett nytt vattenhål i mysiga kvarteren vid S:t Eriks gränd, K-Karaoke öppnade och Tapicante Taqueria blev med fast lokal på Drottninggatan. Novo öppnade vid Vaksala Torg och samma gäng öppnade salladsbaren Juliennes i Rosendal. Wilmas öppnade sitt andra ställe i Muninhuset, UNO Café öppnade på Bredgränd och Le Croissant i Åhlénshuset.
Bland annat …

Extra glad blir man ju när White Guide uppdaterar sin lista med ännu en Uppsalarestaurang. Att Uppströms Fisk i Kvarnengallerian håller God klass känns ju självklart.

Nya Filmstaden har börjat byggas vid Dragarbrunnsgatan/Klostergatan, vi fick en helt ny festival, Music in the garden i Botaniskas trädgården. Parknsäckan var knökfull med Sveriges bästa artister och publik hela sommaren. Allt ljus på Uppsala kom äntligen tillbaka och avslutades med en spektakulär ljusshow signerad GO Adventure på Slottets tak.
Johan Ståhl slog igenom brett när han vann Talang i Tv4 och är numera en av Uppsalas största rikskändisar.

Det arrangerades idrott som lockade världsstjärnor till vår stad under 2021. Dans-SM och Innebandy-VM lockade fulla hus på Ifu arena och innebandystaden Uppsala kan stoltsera med flera världsmästare. Lina Sjöberg tog sitt tredje raka VM-guld i trampolin och Armand Duplantis hoppade hem ett OS-guld och det vimlar av andra framgångsrika i idrottsstaden Uppsala.
Vi begåvades också med en helt ny mäktig minigolfbana bortom Studenternas.
Gränbystaden växer med flera nyetableringar och Rosendal är numera en plats dit man åker för att ta en lunch, träna eller shoppa. Gränby Centrum firade 50 och ICA Kvantum i Gränby blev årets butik i White Guide Green tätt följd av flera andra matbutiker i Uppsala.

Inför 2022 finns minst fem nya restauranger som kommer att se dagens ljus innan sommaren … Jag hör det viskas om ett par, tre etablerade kedjor som letar lokal i Uppsala. Vi blir fler och framtiden ser ljus ut.

Man skulle kunna skriva en krönika om skitåret som passerat, men varför skulle man det?

29 dec 2021


Det är dags att krypa ur pyjamasen!

Jippi! Vi får gå på konserter, idrott och restaurang med hur många kompisar vi vill från 1 oktober. Trubblet med att välja vilka vänner som ska få följa med på en middag på stan är ett minne blott. Då kan hela klabbet hänka. Om de är friska förstås. Lika självklart nu som 2018.

Vi är ett gäng damer, man kan kalla oss Ugglorna (jodå, det finns en helt vettig förklaring till det, men det tar vi någon annan gång). Vi är ovanligt bra på att ta oss för med saker tillsammans. Vi är åtta stycken och, som i de flesta konstellationer är någon extra bra på logistik, ett par har bättre ordningssinne än de andra, det finns Ugglor som är extra noga med vissa detaljer som nån annan inte tycker är så viktigt …

Och nu är det dags för den årliga helgen i Sälen. Alltid torsdag till söndag vecka 11. Samma upplägg varje år. Vi handlar på samma butik på vägen upp, äter samma lunch, vinboxen får inte tullas på förrän vi lämnar Falun …
Vi har en ny gemensam spellista på Spoify, vi har förberett middagarna hemma, bord på After Ski är bokat, vi kommer förmodligen att ha med oss lika många locktänger som huvuden (i år igen) och bilen är tvättad.

Jag älskar traditioner av sådant här slag. Är inte superförtjust i överraskningar. Gillar att ha en smula kontroll över ungefär vad som komma skall. I den mån det nu går när ett gäng överladdade damer drar till fjälls.
Moon Bootsen är med, jag har lagt ner mer tid på att bestämma vilken mössa jag ska ha med mig än på att slipa skidor, kan man säga.
Jag lämnar Uppsala för en helg norrut. På söndag kommer jag att längta hem igen. Precis som alla andra år.

9 sept 2021


Ett tjena gör Uppsala bättre!

Jag genomför just nu ett litet experiment. Jag strösslar Hej och Tjena omkring mig där jag går.

Jag är en lantis. Uppvuxen i ett samhälle där korvkiosken var centrum och en luffarmacka gourmetmiddag. Min man trodde länge att jag antingen kände varenda kotte eller hade blivit knäpp på riktigt när vi flyttat tillbaka till den landsväg där jag växte upp. Inget av det är naturligtvis riktigt rätt (möjligen lutar det åt någon form av mellanting …)
Uppsala är min stad och jag har svårt att se dåligheter här, men jag skulle önska att Hej och Tjena-mentaliteten fanns här också.
Så nu kör jag. Resten av veckan ska jag säga hej, tjena, morsning eller kanske då och då dra till med ett käckt hejhej, dubbel-hej, alltså. Och så nickar jag till lite med huvudet så där som vi gör vid landsvägen.

Jag började på vägen till kontoret i morse. Hej till grannen på kolonistugeområdet kändes ju helt naturligt. Nicken till ynglingen i bilen på parkeringen gick honom helt förbi, kanske var jag inte tillräckligt tydlig?
Promenaden tar cirka trekvart och jag gav snabbt upp idén med att heja på exakt alla. Bilar går bort, enligt en helt ny regel i den här leken som jag leker med mig själv.
Även folk som pratar i mobilen. Jag provade på en dam i min egen ålder på gångvägen. Hon slutade prata och stannade. Kanske trodde hon att vi kände varandra, kanske trodde hon att jag var i någon slags nöd. Kanske tänkte hon att jag var lite knäpp ändå …
Barn är pålitliga i sådana här sammanhang. Alla fem som jag mötte hejade glatt tillbaka. Inte alla föräldrar var med på noterna.

För visst är det trevligt när folk hejar? Jag blir genuint glad. Fast också oerhört stressad över att jag inte har en susning om vem som säger hej och tjena. Känner vi varandra? Borde jag stanna? Är hen i någon form av nöd …
Bara knäpp?
För att jag inte är van. Staden är inte som landsvägen. Fast jag ju önskar det. Resten av veckan går åt till att öva på Hej och Tjena.

Jag gör mitt experiment för att jag tror att man kanske kan bidra yttepyttelite till en trygghet och känsla av sammanhang som vi behöver. För om jag säger hej och ser den jag möter i ögonen i skymningen på vägen hem så talar jag ju också om att jag ser dig, du är inte ensam.
Det ska väl banne mig inte vara så svårt att vara lite trevliga mot varandra på promenaden även i staden. Eller?
TjenaTjena

3 aug 2021


 

 

 

 

 

Reklam
Reklam
  • Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Obligatoriskt