Båtveckan är i full gång. Turister och bofasta trängs på de små gatorna, i hamnen, på restauranger och i festivaltältet. Det är en gotländsk Stockholmsvecka i miniatyr bara en bussresa från Uppsala city. Det är klart att det lockar både unga och sådana som jag.
Det blir mitt fjärde besök för i år. Öregrund och Gräsö har varit självklara sommarstopp sedan jag var liten. I tonåren var det ofta lite häjkån bäjkån, boka boende låg sällan högt på priolistan. Inte hemreselogistiken heller. Jag har luddiga minnen av tennisveckor utan minsta lilla glimt av vare sig racket eller boll. Det gick att planka in på Hasselbacken (har jag hört) och ingen störde en om man sov utanför bilen vid Tallparken. Jag hoppas och tror att det är lite mer uppstyrt nu.
Min tonårsdotter och jag gör allt för att inte hamna på samma ställe när vi är där samtidigt, inte sällan bor min bror på samma hotell av en slump som jag. Man springer på folk man känner. Både bästisar och bekanta. Det kramas, skålas, sitts på klippor och äts strömming med fötter i hav som aldrig förr.
En 18-åring i min närhet sammanfattade förra året. ”Det är EPA-raggare och Alsikemorsor huller om buller”. Fint ändå på något vis …
I slutet av 1800-talet var Öregrund en kurort. Dit man åkte för att vila upp sig och samla krafter. Många för traditionen vidare i båtar, på camping och sommarstugor än i dag. Några av oss jobbar lite tvärtom. Vi åker dit ett par, tre gånger om året för att sedan ägna oss åt välbehövlig återhämtning på hemmaplan. Vi är alla olika.
Vi ses i Öregrund/Susanna
Båtveckan 2024
Rydell & Quick på Strandhotellet
Kapten P på Strandhotellet
