Efter succén ”Ken Akter – sån jävla otur!” är han nu tillbaka. Mannen, myten legenden! Den här gången siktar Ken mot framtiden, tiden efter könskriget, där män och kvinnor ser varandra, lyfter varandra. Där kvinnan uppskattar mannen… i stället för att trycka ner hans självkänsla för små skitsaker! …bara för att kalsongen råkat hamna bredvid tvättkorgen.
I denna fristående komedi skruvas tonläget och satiren upp och vad som helst kan hända när Lina Petersén ÄR Ken Akter.
Välkommen till framtiden, tiden efter könskriget…
För Ken Akter står det klart att han har ett högre syfte här i världen. Han har perspektiv, talförmåga och charm vilket gör det näst intill brottsligt att inte dela med sig av all sin klarsyn och framtidstro. Därför ger han sig ut i världen för att tala till folket. Tala för en bättre värld, självförtroende lider han inte brist på. Men så är det allt det där som skaver… Gamla oförrätter och tillkortakommanden. Kritiska röster, ifrågasättanden, som elaka projektiler från alla möjliga håll.
Till och med från hans livs stora kärlek Anna. Det ingår inte i Kens image som frälsare och världsförbättrare, men ändå finns det där. Som en spricka i tiden. Det kränkande i att kvinnor ständigt måste prata om orättvisor och utsatthet. Det är ingen hejd på vad en kvinna kan råka ut för tydligen.
Men män då? Men Ken då? De drabbas ständigt av det värsta brott en människa kan utsättas för: att bli skrattade åt. Såå jääävla kränkande!!
