Krönika

Uppsala gör mig till en jobbig jävel ...

Jag sitter där i tv-soffan och tjatar. Ja, jag gör faktiskt det. För jag kan inte hejda mig. Kanske är jag knäpp? Eller bara en smula förälskad …

Min familj tycker ibland att jag är en enkelspårig och jobbig jävel. När landslaget i fotboll sjunger Du gamla du fria på bästa sändningstid ropar jag! “Linda Sembrandt är från Uppsala, visste ni det?

Varenda gång.

Jag kräver att familjen röstar på Owe Törnqvist i Melodifestivalen och blir alldeles till mig när Maria Stömme är med i Skavlan. Gissa hur larvigt happy jag var när Johan Ståhl trollade hem hela Talangfinalen för några månader sedan.
Anledningen är enkel, jag är omåttligt såld på den här staden. Lite kär …

Minns ni när Uppaslabon Lassi Karonen briljerade i OS 2012 och man tjatade om hans klubb Brudpiga från Dalarna någonstans.  Vansinnigt irriterande ju! Det kan hända att jag påpekade det för någon (alla!) på jobbet eller hemma. Eller för någon som råkade gå förbi med sportbilagan under armen. När Armand Duplantis tillhörighet till Upsala IF kom på tal i början av blixtkarriären myste jag. Vetskapen om att han knappt satt sin fot här var som bortblåst.

För visst blir man barnsligt glad när Uppsala utses till superkommun, när årets Unga företagare kallar Uppsala för hemma, när världens första granulatfria konstgränplan anläggs här. Att VM i innebandy spelas på IFU Arena känns självklart och vi kan sträcka på oss lite extra när kloka Emma Frans, från Uppsala, förklarar så folk förstår i radioprogrammet Hjärta och Hjärna strax efter Melodikrysset om lördagarna.

Det finns så mycket att vara stolt över. Var det!

#hejauppsala//Susanna Lans


Reklam
Reklam

Prenumerera på Heja Uppsalas nyhetsbrev