Katalin i Uppsala

Elisabeth Agh kom till Uppsala 2005. Tanken var ett års äventyr för att lära känna nya människor. Hon hade jobb hemma i Slovakien, men tog tjänstledigt och reste norrut med en kompis.
Katalin Varga, som grundade den i dag legendariska upsaliensiska musikscenen är Elisabeths moster och var sedan länge en välkänd krogprofil i stan, tog emot med öppna armar.
– Jag började på Pub 19 på Svartbäcksgatan. I köket. Jag älskade Pub 19, det var som en enda stor familj, med stammisar och härlig personal. Det fanns en oslagbar känsla där, säger Elisabeth Agh.
– En av mina första upplevelser på Pub 19 var när jag lärde känna en av stammisarna som även var musiker. Jag pratade inte svenska. Han satt och ritade olika grejer och skrev vad de hette på svenska för att jag skulle lära mig. Han ritade en kopp och skrev ”En kopp” bredvid … och en massa andra grejer som jag lärde mig. Det hade nog inte hänt någon annanstans.

Hon började göra inhopp på Katalin som flyttat till Godsmagasinet redan 2000 och snabbt blivit en succé.
– Jag hamnar i köket ganska ofta. Jag är lite av femte hjulet och hoppar in lite överallt där det behövs. Jag har inget emot att vara anonym.
– Jag får ibland frågan om jag är nyanställd, skrattar hon.

För några år sedan började Katalin Varga fundera på att trappa ner och gå i pension.
– Jag började leka med tanken på att ta över. Min man var med på tåget och så blev det, säger hon.
Att ta över en inarbetad och omåttligt populär kulturinstitution som Katalin kan verka tufft, men Elisabeth kan verksamheten.
– Jag förvaltar Kattis dröm och jag har inga stora planer på förändring. Möjligen lite förädling. Det kommer att vara som det har varit och jag vill bevara det som hon har skapat, förklarar hon

I dag är det Elisabeth som styr Katalin och den lilla Jazzbaren. BlackBird (tidigare Ktvå) i gränden bakom och det nya cafeét vägg i vägg drivs av Katalin Varga, som inte på långa vägar gått i pension ännu.
Elisabeth trivs, maken Richard är ljustekniker och sjuåriga dottern Juliette älskar att vara med mamma och pappa på jobbet.
– Vi har en otrolig förståelse för varandras jobb, det är en förmån. Han är ett stort stöd. Vi drivs av samma saker och det gör att livspusslet funkar, trots att vi jobbar mycket, förklarar hon.
– Jag gillar att ha en miljon bollar i luften och har alltid massor av idéer. Kanske kan jag flyga i väg lite ibland. Han tar ner mig på jorden och det blir nästan alltid ganska bra!
– Jag gillar helt enkelt vad jag gör.
Att jobba med många olika sorters människor och med olika sorters musik!

Svårare än så behöver det inte vara … även om det behövs en hel del för att få allt att funka.
– Det krävs ungefär 20 personer här för att få det att gå smidigt. Vår personal stannar ofta kvar länge och det är en trygghet. Jag är lyckligt lottad på det viset. För mig är det en stor trygghet att ha Izet i baren och Ari i köket. Båda har varit med jättelänge. Det är otroligt skönt. Det blir ett härligt gäng som fungerar bra, säger hon och fortsätter:
– Vi har äntligen fått köket att fungera jättebra efter pandemin, kockarna har hamnat rätt. Vi har hittat rätt. Jag var frustrerad ett tag, började leta efter nytt folk, hittade en tjej från Ukraina helt utan erfarenhet, men med rätt inställning, som var villig att prova. Det blev perfekt! Hon tog med sig en väninna och nu har vi bästa teamet!
– Musiken är helt klart viktigast, men maten är också viktig. Vi är inte fine dining, men det ska självklart vara kvalité. Vi serverar betydligt mer mat än tidigare eftersom vi har konserter varje dag. Då blev det viktigt att hitta rätt personal till köket och det har vi gjort nu!

Elisabeth lyfter vikten av att ha duktigt folk omkring sig.
– Vi har ett fint samarbete med Erik Sjölander. Han har varit med så länge, han vet vad som passar och fungerar. Han är en viktig pusselbit, berömmer hon.

Jazzbaren, den lilla mysiga lokalen bakom stora scenen, har på senare år fått ett rejält uppsving med små intima konserter ungefär tre kvällar i veckan. En gång i månaden är det blueskväll. Här är den musikaliska blandningen spännande och hit lockas flera olika sorters artister och publik.
– Jazzbaren och Terrassen om somrarna är ett bra komplement. Det är ofta mycket folk och där kommer den gamla Katalinandan fram, säger Elisabeth Agh.

Ett annat populärt inslag är den återkommande Lördagsjazzen på lilla scenen i restaurangdelen. Det är nästan alltid fullt. Det är gratis och hit kommer en hel del stammisar varje lördagseftermiddag för ett glas och en bit mat. Och för musiken förstås!
– Lördagsjazzen har blivit mångas sociala höjdpunkt i veckan. Det blir en härlig
familjär stämning. Det kommer en hel del äldre som känner varandra väl. Det är här man ses. Det har blivit en viktig punkt i Uppsala.
Håkan Jansson har arrangerat Lördagsjazzen i 11 år. Det började som en idé om en slags förvärmning av lördagskvällen. Att skapa en plats dit man kan komma och lyssna på bra musik, äta bra mat i bra miljö. Och sedan gå vidare, stanna kvar hela kvällen, eller gå hem till tv-soffan, berättar Håkan som blivit en del av Katalin under åren.
– Man blir så väl omhändertagen på Katalin. Elisabeth tar sig alltid tid att stanna till och byta några ord. Det är alltid trevligt att komma dit. Det uppskattar man, säger Håkan Jansson och fortsätter:
– Elisabeth kommer att ta hand om Katalin galant, det har hon redan visat.

Har du någon drömbokning?
– Jag gillar verkligen nästan all sorts musik. Jag har ingen favoritartist utan vill gärna ha den perfekta stämningen. När lokalen är proppfull på lördagarna och alla sitter inne och diggar oavsett väder utanför då mår jag riktigt gott!
Och hon gillar Uppsala!
– Uppsalapubliken är så trevlig och staden är perfekt för ett ställe som Katalin. Det är här det händer. Uppsalaborna och en hel del som kommer hit utifrån vill gärna gå ut äta och lyssna på kvalitativ livemusik. Våra gäster tycker att musik är viktigt.
– Kan man inte sälja konsertbiljetter i Uppsala så kan man inte sälja någonstans, konstaterar Elisabeth.