Reflection of a Forest – skogen får huvudrollen
Ett av utställningens centrala verk är Reflection of a Forest från 2025, som får internationell premiär i Uppsala. Den sexkanaliga, cirka 50 minuter långa videoinstallationen spelades in på olika platser i södra Finland under tre års tid.
Här blir skogen mer än en vacker fond. Den framträder som en gemensam livsmiljö där människor, djur och träd existerar sida vid sida och är beroende av varandra.
Storskaliga projektioner rör sig mellan landskap och närbilder och följer årstidernas växlingar och naturens olika rytmer. Verket rymmer också inslag av magisk realism. Efter en längre period då Ahtila arbetat utan talat språk återkommer dessutom dialogen – nu mellan människan och den mer-än-mänskliga världen.
In April – nära den nordiska skogen
I In April från 2024 kommer besökaren ännu närmare naturen.
Genom ljus, rörelse och ljud skapas en poetisk och sinnlig installation där den nordiska naturskogen står i centrum. Perspektivet förändras och detaljer som vi kanske vanligtvis passerar får ta plats.
Det blir en upplevelse som snarare ska kännas än förklaras – och som låter oss möta skogen på dess egna villkor.
Potentiality for Love – hur långt sträcker sig vår kärlek?
I Potentiality for Love från 2018 riktas blicken mot kärlek, empati och anknytning.
Kan vår omsorg sträcka sig bortom den egna arten? Var drar vi egentligen gränsen mellan oss själva och andra levande varelser?
Verket undersöker relation, tillhörighet och ömsesidighet mellan arter. Två så kallade forskningsbord gör dessutom besökaren delaktig och ger möjlighet att utforska de egna känslorna och fundera över vilka gränser vi själva skapar mellan människan och resten av den levande världen.
Ulleråkermadonnan – ett nytt permanent verk i Uppsala
I samband med utställningen invigs också Ulleråkermadonnan, ett nytt permanent offentligt konstverk från 2026.
Verket har en tydlig koppling till Ulleråker och områdets speciella historia och biologiska mångfald. Här möts frågor om minne och läkande med berättelsen om naturen och de livsmiljöer och arter som finns på platsen.
Madonnagestalten återkommer även som ett motiv i Ahtilas konst. Historiskt har madonnaskulpturer fungerat som samlingspunkter för platser och samhällen. Hos Ahtila får gestalten en ny roll – som bärare av minnen men också som en möjlig beskyddare av andra levande varelser.