Hon låg länge lågt med vilka hennes föräldrar var. Hon ville gå sin egen väg.
– Det tog ett tag, men i dag känner jag bara stolthet över dem, förklarar Johanna.
– Jag har nog ändå haft rätt stor nytta av att både ha hört och deltagit i journalistiska diskussioner tidigt hemma, det gjorde att jag snabbt kände mig hemma i yrket. Men framförallt var mina föräldrar samhällsintresserade, vilket har spillt över på mig. Är man samhällsintresserad är journalist ett oslagbart yrke, eftersom man får lära sig lite om mycket och ständigt får chans att kika in i nya världar och ställa vilka frågor man vill.
Praktiken på UNT blev en journalistisk grundskola. Där var språket heligt och kraven höga.
– Jag började min praktik på korrekturet, där var man stenhårda och inte alltid lindade man in kritiken mot skribenter som slarvade med språket, berättar hon och fortsätter:
– Jag var lite nervös när det var dags att skriva mina första egna texter. Men det var bra.
Efter praktik följde anställning. Sedan gick resan vidare till Eskilstuna-Kuriren, tillbaka till UNT som politikreporter och därefter till Expressens kvällstidningsvärld. Hon trivdes. Men när frågan att bli vd och chefredaktör på UNT kom, var den oemotståndlig.
– Jag kunde inte tacka nej. Hon återvände till sin stad, sin tidning – i en helt annan roll.
När Johanna tillträdde drog den våg av grovt våld som skakat Uppsala i gång. Skotten i Gottsunda. Mordet på en mamma med koppling till gängkriminalitet. Händelser som grep tag i hela staden.
Hon talar om risken för avtrubbning. Om hur män-niskor nästan slutar ta in.
– Det får inte bli normaliserat att man blir skjuten när man ska gå till frisören och klippa sig, slår hon fast.
För Johanna är det viktigt att berätta om personerna bakom nyheterna. Att offren får ansikten. Att tragedier inte reduceras till statistik.
UNT publicerar aldrig namn på offer utan anhörigas godkännande. Men hon menar att man måste våga ställa frågan.
– Vi ska inte ta beslut åt andra. Det är också ett sätt att visa respekt.