Om vi skulle ta och vara lite snälla …
Att ensam är stark är ju inte sant, det vet alla över sex år. Tillsammans är grejen och gud nåde den som inte är snäll!
Det är både roligt, givande och stärkande att vara snäll. Det är också smart i långa loppet tänker jag som väljer att tro på karma om jag nödvändigtvis måste redovisa sådant.
Alla personer du möter kan vara din nästa chef, dina barns lärare, eller din bordskavaljer på kommande 50-årsfester.
Jag träffar och pratar med ganska många människor i Uppsala. Från olika brancher och med olika uppdrag. Och jag slås ofta över hur smarta många är när det kommer till att se till det goda i stort. Krögare som lånar ut ölpumpar när någon annans gått sönder. Tryckerier som rekommenderar grannen när det är fullt upp. Konkurrenter som glatt delar varandras statusuppdateringar på sociala medier när det gått bra. Vanlisar som gärna lyfter Uppsalabor och känner stolthet när det går bra för någon annan från stan. För är Uppsala bra, så är ju även du och jag bra.
Busenkelt!
Häromdagen stod jag efter en herre i min egen ålder i kön på ICA. Han hade kompisen med sig och förklarade att han glömt presentpapper och inte hittade bakpulver. Frugans lista var inte komplett, men det tycktes inte bekymra honom. Alls.
Jag, som är fru, såg ju direkt att detta inte kommer att sluta väl.
Han fick ta mitt bakpulver och jag tipsade om att man kan köpa presentpapper i en automat vid utgången.
Kanske ses herren och jag igen någon gång, kanske är hans fru min dotters första chef. Hon vet ju inte om att jag finns, men hon kanske är lite gladare?
//Susanna
